2012!

Detta året har vart ett av dom mest händelserika åren. Allt rullade på fram till April. Då vi började prata lite mer seriöst om häst. Det var då Winnies annons kom upp på Linns blogg och Evelina började tjata på mig om att vi skulle mejla Linn. Ewe "hotade" även pappa hahaha. Tillslut skickade vi mejlet och redan veckan efter fick vi komma och provrida Winnie. Ungefär tre veckor senare fick jag min första egna ponny!

Ungefär en månad senare blev det sommar lov. Vi åkte till Grekland i en vecka för att fira mamma och pappas silverbröllops dag! När jag kom hem var Winnie det ända i mina tankar. Jag bodde nästan hemma hos Anna och Emelie resten av sommaren. Tror inte det var någon dag jag inte såg någon av tvillingarna. Förutom när vi var ute med båten.

Ungefär två månader efter jag hade fått Winnie skulle vi på pay and jump i Orust. 80 & 80 cm. Linn och hennes mamma kom. Då red jag med jaktstång. Det hade gått bra på träningarna med det bettet. Men när det var allvar visade han att han inte trivdes med bettet. Började redan på framhoppningen då han kröp ihop jätte mycket. Väl inne på banan blev det många vägringar. Folk fattade inte hur jag kunde sitta kvar.
Redan samma vecka fick jag komma och träna hos Linn. Det var då det började gå riktigt bra för oss. Allt rullade på, vi var ute på fler tävlingar och fick bra känsla på nästan alla. Sen kom motgången. Det funkade inte i dressyren och verkligen inte i hoppningen. Det var många tårar som kom dom träningarna. Men jag gav inte upp. För jag hade min familj, vänner,er bloggläsare, min tränare sist men inte minst Linn.Hon trodde på oss och det fick mig att kämpa ännu mer än jag gjorde. Ni stöttade mig, och vi kom ut ur motgången och tog imot framgången. Alla träningar gick skit bra. Allt stämde. Tyvärr kom vi knappt ut på några tävlingar den perioden. Nu har Winnie haft vila och är helt igång.

Vi är så laddade på 2013 tävlings år som man kan bli!

Detta året har jag även insätt vilka som är mina riktiga vänner och dom som kom krypandes när dom fick reda på att jag hade köpt Winnie. Jag har nästan inga vänner kvar från min gamla klass. Och det var detta året jag slutade ta kontakt för dom ringde aldrig tillbaka eller tog initiativet att ringa, det var alltid jag. Och så slutade jag, nu är dom historia. Jag har få vänner men dom är riktigt nära till mig. Dom är som mina systrar, vi kan varandra utan och innan. Ni vet vilka ni är och tack för att ni finns i mitt liv!

 
Kram Alexandra


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0