Templeton

Min historia om Noolia´s Pride

Nu när jag har fått äran att blogga här så vill jag passa på att berätta hur det gick till när jag hade Priffe och hur det var när Emelie köpte honom.

Allt började med att jag hade sålt min c-ponny och var sugen på ett nytt litet projekt eftersom ungponnyer är bland det bästa som finns! Eftersom jag har blivit ganska (väldigt) kräsen när det gäller hästar så istället för att leta sida upp och sida ner på nätet så la jag upp en annons om vad jag sökte. Fick mycket svar och några var riktigt intressanta, så jag och pappa åkte ner till Jacks och Priffes dåvarande ägare och uppfödare. När jag kom till uppfödaren så kände jag bara att ”Här, här ifrån vill jag köpa häst!” Underbara människor och massa fina, sunda hästar <3! Det fanns dock ett problem – jag kunde inte bestämma mig…Jack eller Priffe, Priffe eller Jack?! Saken blev ju inte bättre att de var otroligt lika och hade i princip samma färg på vårkanten. Dessutom var bägge inridna samtidigt under lika långt tid så bägge var lika långt i utbildningen. Hur som helst så slutade det med att jag inte kunde bestämma mig och köpte bägge :D!

När jag fick hem brossorna så började jag lite smått med bägge två. Priffe gick som en klocka och gjorde stora framsteg varje gång jag red honom. Han ville så mycket så man fick säga till honom ”lugn, du behöver inte kunna detta ännu”. Pigg och glad med samtidigt cool när det gällde nya och läskiga saker. Jack däremot blev nervös så fort Priffe var utom synhåll, hans storebror fanns ju alltid hos honom annars. Jag arbetade honom mycket från marken men kom aldrig riktigt in i hans bubbla och fick inte den där optimala kommunikationen. Efter 3 månader började jag bli lite smått desperat. En jättefin ponny som jag inte gjorde några större framsteg med trots att jag gjort allt jag kunde för att nå honom. Någon förändring behövdes göras. Efter en natts funderingar bestämde jag mig för att Jack fick åka iväg på sommarbete till en helt ny flock och gå och ha det bra och förhoppningsvis då även mogna lite mentalt och bli mer självständig. Samtidigt skulle jag lägga ut Priffe på annons. Det tog emot att sälja honom så snart men Priffe var så cool och mogen för ett nytt hem och en egen ryttare. Och skulle jag få bra ordning på Jack så behövdes det att jag delade på brossorna trots allt.

Sagt och gjort och snart låg ett intressant mail i inkorgen. Emelies mail :). Hon berättade om sig själv, stallet, sin syster och hennes Debbie. Under tiden hade jag två andra som var och provred Priffe men det klickade inte – som tur var ;)! När Emelie och hennes familj kom kände jag samma känsla som jag gjort hos uppfödare – ”vilken härlig familj”! Först visade jag Priffe och sen var det Emelies tur att hoppa upp. Jag gick med lite grann och berättade hur jag brukade göra/tänka och sitta när jag red honom och vad för slags jobb jag la ner på honom i nuläget, och Emelie ja hon är en fantastiskt bra lyssnare! Hon gjorde det jag sa – bara sådär! Det är inte det enklaste att hoppa upp på en helt ny häst och samtidigt ta instruktioner. Dessutom så var hon ödmjuk och hade ett öga för hästar. Jag var nöjd och Emelie strålade upp ifrån sadeln. Hon badade med honom och tog en sväng på en liten skogsslinga också. Jag tror att Emelie var gaaaanska fast vid Priffe redan första gången hon var och provade honom. Dock så ”tvingde” ;) jag henne att sova på saken och i bästa fall komma och prova honom igen om hon fortfarande var intresserad. Huvudsaken är ju att det ska kännas rätt, ska man lägga tid, energi, pengar, svett och tårar på en sak då måste man också trivas med den.

Ungefär 1 vecka (?) senare så kom Emelie och red Priffe igen. Vi sadlade Priffe och Briazzo och red ut i skogen en runda. Det blev ingen ”skritterunda” bara för att det var första gången hon red ut på ungponnyn. Nää, vi galopperade på friskt ibland och hade jättekul, dock bara en kort runda. När vi kom hem tog vi några små språng på några stockar och sen red vi en liten stund i paddocken. Då ville inte Priffe jobba riktigt eller hur det var så jag och Emelie bytte häst så hon red Briazzo och jag Priffe. Sen bytte vi tillbaka igen när vi skulle skritta av. Just när Emelie sätter sig ner på Priffe igen pustar hon ut ”- Åh, vad jag tycker om Priffe!” (Som jag tidigare nämnt, Briazzo är ganska mycket häst att rida). Strålade Emelie första gången som hon red Priffe, jaa då skulle ni se henne nu, smilade från öra till öra ;)! Och jag var superglad, det var just en sådan här ryttare jag ville att Priffe skulle komma till! De passade varandra som handen i handsken enligt mig och det var en fröjd att se dem ihop. Plötsligt så kändes det inte så hemskt att släppa iväg Priffe från mig trots allt. Det var detta han behövde och förtjänade – en egen ryttare som älskade honom som sin egen ponny och la ner all sin tid på. Och Emelie var exemplarisk, hon ville ut och tävla så småningom men hetsade inte med det (vilken var viktigt för mig). En god lyssnare som ville lära sig mer och växa IHOP med sin ponny + en bra sits :). Dessutom kom våra familjer så bra överens och vi skrattade och pratade.

Den 16 augusti (samma dag som jag kuggade på körkortet..) lämnade vi Priffe på eftermiddagen uppe i Torslanda. Emelie kom och mötte oss nere vi vägen och visade oss vägen till stallet. Vi möttes av en stoor vovve när vi stannade på stallplanen och jag var ganska nervös när jag lastade av Priffe ”bara inte den stora hunden skrämmer honom, eller går bakom…”. När Priffe inte ens tittade på hunden som studsade runt honom så kom jag på att Priffes uppfödare hade en grand noir, och jag skrattade åt mig själv. Emelie visade oss vägen till boxen och jag lämnade lite grimmor och sådär som kunde vara bra att ha. Jag fick en rundvisning vid stallet och en gick vi hem till dem och käkade.

Jag kunde inte ha hittat en bättre köpare till Priffe och jag är sååå glad för att det blev just Emelie! Jag tänker på henne och Priffe varje dag och önskar dem all lycka och framgång trots att deras första månader har börjat som dem börjat.... Och när Emelie går över till storhäst så vet jag att hon kommer vara Minst lika noga med var Priffe hamnar. Jag hoppas att Emelie och jag kommer ha kontakten framöver i många år trots att hästar kommer och går. Och jag har redan…kanske en liten plan för Emelie till sommaren…hon vet bara inte om den ännu ;) hihi.

Emelie Adielsson <3 Noolia´s Pride = LYCKA! Här kommer lite bilder när Priffe stod hos mig.

 

 

Kraam Maria :)